Både mamma Sara och dottern Nelly inledde sina liv på Neonatalavdelningen i Lund.

Både mamma Sara och dottern Nelly inledde sina liv på Neonatalavdelningen i Lund. Foto: Privat

Mamma och dotter trotsade döden – överlevde mot alla odds

"Vi har haft sådan tur i livet"

LUND/MALMÖ. För 30 år sedan fick Sara Deléns föräldrar beskedet att deras nyfödda dotter förmodligen inte skulle överleva. 26 år senare ställdes Sara själv inför samma fruktansvärda sanning.

I slutet på 80-talet var hjärtebarnen den nya tidens överlevare. Idag säger man detsamma om extremprematurer. Hemma hos familjen Delén finns båda representerade. Mamma Sara som föddes med ett allvarligt hjärtfel 1989 och dottern Nelly som föddes efter enbart 24 fullgångna veckor 2016.

– Jag tror att saker händer av en anledning. Kanske är det så att just vi drabbats av allt det här för att vi har styrkan och förståelsen för att ta sig igenom det, säger Sara Delén.

Hennes historia börjar den 10 februari 1989 i Kalmar.

– Jag föddes som en ganska normalstor och frisk bebis. Allt såg bra ut till en början. Men några timmar efter förlossningen väcktes min mamma av en läkare som förklarade att jag var på väg i ambulans ner till Lund.

Läkarna sa till mina föräldrar att inte var någon idé att de följde efter

Det visade sig att Sara fötts med ett allvarligt hjärtfel och oddsen för att hon skulle överleva var låga.

– Det var så illa att läkarna sa till mina föräldrar att inte var någon idé att de följde efter. Självklart gjorde de det ändå. Det var ju deras barn det handlade om.

På plats i Lund togs Sara emot av ett läkarteam som via telefon fick instruktioner om hur operationen skulle utföras från en specialistläkare i London.

– I dag hade det inte varit ett problem, men på den tiden kunde man inte bara starta ett videosamtal och kunskapen fanns inte här, berättar hon.

Trots att operationen gick bra förbereddes Saras föräldrar på det värsta. Bilden som målades upp för dem var att de skulle få ett barn som förmodligen inte skulle kunna prata, skulle få svårt att lära sig saker och som definitivt inte skulle kunna springa runt och leka som andra barn.

– Visst kan det vara bra att förbereda sig för det värsta, men i detta fallet hade det nog varit bättre att hålla tyst. Mina föräldrar var så inställda på att jag inte skulle bli som andra barn att de trodde att något var fel när jag jag faktiskt blev det.

Under sin uppväxt har Sara gång på gång överraskat sin omgivning. Istället för lågaktiv blev hon hyperaktiv. Hon gick ut skolan med toppbetyg och 20 år gammal hade hon sådan kondition att hon genomförde ett maraton.

– Jag gjorde helt enkelt tvärtemot vad läkarna sa. Allt gick så jäkla bra, säger hon.

Efter skoltiden flyttade Sara till Malmö där hon utbildade sig till både psykiatrisköterska och tandhygienist.

Det var under första terminen på tandvårdshögskolan som hon plötsligt började må dåligt.

– Plötsligt svimmade jag och slog ut en tand i fallet, berättar hon.

Det visade sig att Sara var gravid i vecka 12.

– Då jag har mitt hjärtfel tog jag direkt kontakt med mödravården för ett inskrivningsmöte. Det var dock det enda mötet som blev av, berättar hon.

Barnmorskan som Sara varit hos vid första tillfället slutade och någon ny kontakt togs aldrig.

När Nelly föddes i vecka 24 vägde hon endast 716 gram.

När Nelly föddes i vecka 24 vägde hon endast 716 gram. Foto: Privat

Då Sara är en högriskpatient borde hon remitterats till specialistmödravården för noga kontroller av både sin egen och barnets hälsa.

– Jag hade aldrig varit gravid tidigare så jag visste ju inte, berättar hon.

Strax innan jul 2015 började Sara få värkar. Då hon bara var i vecka 20 antog hon att det var förvärkar och att allt var normalt.

Efter några dagar började hon dock må sämre och ett urinprov visade skyhöga värden av äggvita i urinen. Hon fick då en tid hos mödravården, men först en månad senare.

En vecka innan den bokade tiden gick Saras vatten, mitt under en lektion. Efter konsultation i Malmö fördes Sara akut till Lund där man omedelbart satte in mediciner för att bromsa förlossningen.

I tre dygn kämpade man för att häva värkarna innan man gav upp.

Klockan 03.05 den 5 februari kom så Nelly till världen – fyra månader innan beräknat födelsedatum.

Nellys hand var inte större än en femkrona.

Nellys hand var inte större än en femkrona. Foto: Privat

Inför Världsprematurdagen 14 november släpps boken "Livet på Neo", där författaren Johanna Darnéus och fotografen Anna Bank samlat berättelser från föräldrar med barn som fötts alldeles för tidigt eller av annan anledning tvingas spendera sin första tid som föräldrar på neonatalavdelningen. Sara berättar där öppenhjärtigt hur det var att knyta an till sitt nyfödda barn genom ett hål i en låda.

– Jag fick lägga en hand på hennes rygg genom kuvösen, men det var allt. Det är aldrig lätt att bli mamma, men när man inte får eller kan ta hand om sitt barn är det ännu svårare.

I dag är Nelly 4 år gammal och berättar gärna om hur hon bodde i ett glashus under sina första månader i livet och om hur hon skrämde slag på sina föräldrar.

– Hon har klarat sig otroligt bra utifrån sina förutsättningar. Hon kommer aldrig bli ett stort barn, men hon följer sin kurva och är frisk. Vi har båda haft sådan tur i livet.

Patrik, Nelly och Sara idag.

Patrik, Nelly och Sara idag. Foto. Privat

Publicerad 25 December 2019 00:00