Regissören Nico Falcone Georgiadis har vunnit flera priser för sin debut, kortfilmen Whose reality 2.0 som utspelas i Helsingborg.

Regissören Nico Falcone Georgiadis har vunnit flera priser för sin debut, kortfilmen Whose reality 2.0 som utspelas i Helsingborg. Foto: Felix Alnemark

Pluggade film på dagen och lagade snabbmat på natten för att nå drömmen

Nico Falcone Georgiadis om: ✔Den tuffa uppväxten ✔Musikkarriären ✔ Intresset för människors livsval

HELSINGBORG.

Kortfilmsdebuten Whose reality 2.0 om en deprimerad svarttaxichaufför har fått flera priser utomlands. För regissören och skådespelaren Nico Falcone Georgiadis är filmskapandet en passion han gör allt för trots motgångar och hinder.

När vi träffas på Grand hotell i Helsingborg har restaurangen inte öppnat för kvällen. Med ett leende på läpparna lyckas Nico Falcone Georgiadis ändå få personalen att släppa in oss och två minuter senare sitter vi i matsalen med varsin kaffe. Det är med den inställningen som Nico Falcone Georgiadis lyckas göra film utan egentlig budget förstår jag när han berättar om sitt liv.

Han har sedan han var liten vetat att han ville jobba framför eller bakom kameran.

– Jag var bara några år gammal när jag visste att jag ville bli skådespelare. Det har följt med mig som ett kall som jag inte kunnat släppa. Det arvet kanske jag fått av min mor som spelade mycket teater och sjöng. Ska man basera det på gener så var det hennes gener. Min far var mer en läroman av geografi och matematik.

Det var en normalitet att grannen begick ett brott. I den världen är det abnorma normalt.

Nico Falcone Georgiadis kommer från tuffa uppväxtförhållanden. Han har sett det gå snett för många ur sin generation.

Nico Falcone Georgiadis kommer från tuffa uppväxtförhållanden. Han har sett det gå snett för många ur sin generation. "Utan ett mål i livet är du körd" säger han. Foto: Felix Alnemark

Nico föddes i Tyskland innan han kom till sina föräldrars hemland Grekland. Han växte upp i Tensta och Rinkeby, Malmö och på Södergatan i Helsingborg.

– Det fanns inga pengar och gör det inte det i desperationen är vägen att improvisera. Du kan inte ens tillgodose dig den enklaste sak som alla i skolan har, en cykel. Då improviserar du för att inte bli trampad på och hela den miljön jag växte upp i bestod av sådana ungdomar. Det var en normalitet att grannen begick ett brott. I den världen är det abnorma normalt. Att höra att någon i kvarteret blivit skjuten, att någon fått inbrott i sin bil. Det var inget som förvånade utan den världen man växte upp i.

Just nu spelas kortfilmen The promenade in i Helsingborg. Den handlar om människor med olika livsöden som befinner sig på samma promenadgata men aldrig riktigt möts.

Just nu spelas kortfilmen The promenade in i Helsingborg. Den handlar om människor med olika livsöden som befinner sig på samma promenadgata men aldrig riktigt möts. Foto: Felix Alnemark

Under uppväxten har han sett många det gått snett för. Även om han inte själv var guds bästa barn ville han inte göra vad som helst.

Jag har vänner som har suttit inne, blivit mördade, hamnat på psyket, skilt sig.

– Däremot hade jag vänner som gjorde vad som helst för att de inte hade mål i livet för att ta sig fram. De ville ha pengar i fickan, kosta vad det kosta vill. Jag har vänner som har suttit inne, blivit mördade, hamnat på psyket, skilt sig. Många miserabla öden. Jag fick ta mig fram själv. Varje mina jag trampade på fick jag lära mig av. Det enda som kunde vara en fördel var att ha ett mål. Hade du inte ett mål var du körd.

Under tonåren stod Nico på scen på en privatteater som fanns på Carl Krooks gata i Helsingborg. Som 18-åring åkte han till Los Angeles där han pluggade film, skådespel och regi.

– Det låter kanske lite klyschigt men jag har balanserat på gränsen hela mitt liv. Jag är uppväxt under extrema förhållanden. Det var tuffa tider, jag hade ingen direkt support från min familj eller någon annan. Mina vänner drog in i den kriminella världen medan jag kände att den bara kan leda till en sak. Jag bestämde mig för att följa min passion och för flytta till USA med knappt några pengar på fickan.

Han jobbade nattskift i köket på en tex mex-restaurang för att betala av utbildningen och sov några timmar varje natt innan han gick tillbaka till skolan på morgonen.

På 90-talet var Nico en av medlemmarna i musikgruppen Respect som släppte fyra skivor med euro-disco och hip-hop.

På 90-talet var Nico en av medlemmarna i musikgruppen Respect som släppte fyra skivor med euro-disco och hip-hop.

Efter utbildningen återvände Nico till Sverige för att betala en advokat i Beverly Hills för att få hjälp med att få ett green card för att kunna arbeta i USA.

– Jag blev lovad roller bara jag kunde få mitt arbetstillstånd. Jag var en vanlig kille utan pengar. Relativt naiv för att bo i en sån stor stad.

Under tiden han var i Sverige började han hänga med några vänner som hade en musikstudio i en källare. Musikdemos hamnade hos Mega records som hade Ace of Base och Leila K i sitt stall. Nu erbjöds Nico och hans vänner i gruppen Respect ett skivkontrakt.

I slutändan bestämde jag mig för att skriva ett manus och göra en kortfilm som en "bucket list".

Nico hamnade i ett svårt dilemma. Skulle han åka tillbaka till USA och satsa på en filmkarriär eller på musiken i Sverige? Han bestämde sig för att stanna kvar. Sammanlagt släppte Respect fyra skivor som släpptes i 19 länder innan gruppen la ner. Han fick andra åtaganden i livet.

– Men jag släppte aldrig mitt filmintresse. I slutändan bestämde jag mig för att skriva ett manus och göra en kortfilm som en "bucket list". För att bocka av den. Jag gjorde filmen och det gick tydligen väldigt bra.

Whose reality 2.0 har bland annat vunnit Bästa internationella kortfilm på kortfilmsfestivalen Avalonia och ”Breakthrough Performance Award” på International Filmmaker Festival of New York under 2019. Filmen har han gjort med kollegorna Anton Bårström och John Lönngren.

Nico har som mål att göra en långfilm och han arbetar på finansieringen.

Nico har som mål att göra en långfilm och han arbetar på finansieringen. Foto: Felix Alnemark

Tanken är att det ska bli en långfilm till slut. Nico jobbar på finansieringen. Under tiden räknar han med att göra ett par kortfilmer till. Just nu filmar de The promenade/Under samma himmel som utspelar sig på en gata i Helsingborg. Den handlar om fem öden som korsas på en promenadgata.

– Trots att vi är en blick från varandra så är vi så långt ifrån varandra. Det är mycket om det politiska klimatet. Det pratas om våldet, flyktingar, de politiska rösterna. Den landar i en realism som är aktuell men går kors och tvärs genom promenadgatan där människorna möter varandra slumpmässigt. Men kameran kommer snabbt vinkla över till nästa dialog och person. Vem var han på bänken? Vem var hon som gick förbi? I normala fall vet vi aldrig vilka de här människorna är men i filmen kommer vi visa vilka de är.

Jag vill bara visa kontrasternas rike.

Nico har alltid varit intresserad av livet, av människor och svåra situationer. Han beskriver människors val, inte sällan handlar det om utsatta människor.

– Jag vill inte göra något gladpoppigt. Jag vill göra något som har ett budskap. Jag vill lämna till iakttagaren att ta sitt eget beslut. Så här ser det ut, rätt eller fel. Jag lämnar frågan öppen. Jag vill bara visa kontrasternas rike.

Nico har alltid varit intresserad av människor och deras beslut.

– Vad är det som driver någon att göra något extremt? Vad finns det för historia bakom? Jag vill gärna kunna spegla det. Jag vill inte rättfärdiga det utan visa facit, så här var det och så här blev det. Jag vill göra historier som berör.

Kommer du fortsätta göra film?

– Jag kommer aldrig kunna släppa filmen. Det är mitt brinnande intresse. Du måste ha det här drivet för annars får du kanske in handduken efter varje motgång. Har du en son som det inte går bra för ger du inte upp. Det är din son för fan! Du tar sorgen och kampen och gör allt för att lösa problemet. Du har kärleken till din son även om det inte funkar mellan er. Så känns det med all passion.

Det här är Nico Falcone Georgiadis

Familj: "Sambo, jag har aldrig träffat en bättre kvinna i livet. Hon är godhjärtad, mänsklig, bryr isg om alla, gillar inte orättvisor så där klingar vi bra tillsammans. Jag änglaförklarar henne, det är verkligen så".

Född: Föddes i Tyskland, flyttades till Grekland. Nico är uppväxt i Sverige men har också bott i USA. Har grekiska föräldrar.

Gör: Arbetar med film och halvtid som resurs på Rydebäckskolan.

Bor: Centrala Helsingborg.

Whose reality 2.0: Finns att se på streamingtjänsten Shortly.film.

Kuriosa: Nico är också konstnär och har haft flera utställningar bakom sig. Han delar ut mat till hemlösa i Helsingborg två gånger i veckan.

Publicerad 15 December 2019 00:00