Soad Khalil driver Landskrona skrädderi på Nygatan. I hemlandet Syrien hade hon eget företag mer åtta anställda.

Soad Khalil driver Landskrona skrädderi på Nygatan. I hemlandet Syrien hade hon eget företag mer åtta anställda.

Soad har sytt ihop en ny tillvaro: "Var rädd att glömma svenskan"

Skrädderiet på Nygatan ger mening och glädje i nytt land

LANDSKRONA.

2015 gick flykten gick från Aleppo där bomberna föll, som slutade i Landskrona. Bakom sig lämnade Soad Khalil en tillvaro med eget skrädderiföretag med åtta anställda. Nystartade Landskrona skrädderi betyder inte bara att Soad åter sitter bakom symaskinen, det betyder även en fast punkt i tillvaron.

Av
Per Eeg-Olofsson

Sedan sju månader ligger skrädderiet Landskrona skrädderi på Nygatan. Här kan man få allt som har med skrädderi att göra utfört, ändringssömnad, nya kläder, gardiner med mera. Bakom symaskinen sitter Soad Khalil som inte precis är ny i sömnadsbranschen, även om skrädderiet är nytt. Runt 35 år har det blivit.

– I mitt hemland började jag med att sy om kläder åt kunder hemma. Det gjorde jag i tio år, till barnen blev större, berättar hon.

När barnen krävde mindre tid växte företaget, som till slut hade åtta anställda. Nyproduktion av sådant som klänningar och underkläder gick på export till Europa, i Ryssland såldes nattlinnen som Soads företag sytt.

Precis som flera miljoner andra i Syrien, rycktes Soad och hennes familj upp från tillvaron, när inbördeskriget kom till hemstaden Aleppo, och bomberna föll.

– Våra barnbarn sov över hos oss. Det var klockan fem på morgonen och barnbarnen sa ”jag vill inte dö”, berättar Soad.

Flykten gick till släktingar i Turkiet och sedan via Grekland till Sverige. Svenska för invandrare, SFI, var något som Soad vill klara av så fort det gick.

– Jag ville arbeta. Min pappa är min förebild, han sa att ”när du arbetar så lever du”.

Det blev fyra eller fem timmars språkstudier varje dag.

Men det är inte enkelt att hitta arbete i Sverige som nyanländ, särskilt inte om man är i slutet av sitt yrkesliv. Soad är idag 61 år.

– Det var svårt, jag grät ibland. Jag var rädd att glömma svenskan, vi bor på Koppargården där ingen pratar svenska, säger hon.

Men nu utgör hon stommen i företaget som familjen startat, och det betyder inte bara en inkomst.

– När jag kommer till jobbet så glömmer jag bort vad som har hänt. Och när kunden blir glad och nöjd, då blir jag också glad och nöjd, säger Soad.

En nöjd kund, som blivit en vän, är Landskronabon Ulla Lemberg, före detta fotojournalist och grundare av stiftelsen Change Attitude som jobbar mot sexualiserat våld mot barn.

– Det är som trolleri, jag har fått en helt ny garderob, säger hon och skrattar.

Ulla Lemberg är med och hjälper till där språket brister.

Även om SFI-undervisning är avslutad så fortsätter Soad Khalil på egen hand att lärs sig svenska. I en anteckningsbok hamnar uppsnappade ord och fraser översatta till modersmålet kurdiska.

Även om SFI-undervisning är avslutad så fortsätter Soad Khalil på egen hand att lärs sig svenska. I en anteckningsbok hamnar uppsnappade ord och fraser översatta till modersmålet kurdiska. Foto: Per Eeg-Olofsson

Det mesta går bra dock, för även om SFI-undervisningen är klar så fortsätter Soad att på egen hand lära sig svenska. Hon visar en anteckningsbok där hon skrivit ned fraser och ord hon snappat upp. De svenska orden med blått bläck, och med rött bläck översättningen till kurdiska.

Soad och hennes familj är kurder. Naturligtvis har de senaste dagarnas rapportering från Turkiets offensiv i norra Syrien påverkat henne.

– Jag blir mycket ledsen, det fanns frihet där. Hela världen ser på, men ingen hjälper, säger Soad Khalil.

Då hjälper det att fördriva tankarna.

– När jag är på jobbet känner jag att tiden går fort, det blir lättare för mig.

Och jobba vill Soad fortsätta med även efter pensionsstrecket vid 65.

– Ja, så länge min hälsa är bra, säger hon.

Publicerad 20 October 2019 13:00