"Jag har lärt mig otroligt mycket här. Inte bara inom det svenska språket, utan även i hur det svenska skolsystemet fungerar. Det har varit ett lugnt år, alla i klassen är fokuserade och välvilliga. Jag har gjort praktik både på Svenshögs förskola och Tågarpsskolan, där jag lärde mig mycket om mobbning och kommunikation med barn", säger Anmar. Foto: Cesar Fältskär

IT-teknikern som drömmer om ett liv på scen

Vi var med när BFI-klassen på komvux hade avslutning

BURLÖV. Högst upp i huset, uppför de långa trapporna, hörs sorlet som bara kan höras vid en skolavslutning. Fåglarnas kvitter, salens ekande skratt och förväntansfulla blickar. Borden och stolarna är formade i ett U framför whiteboard-tavlan. Här sitter klass BFI på sin sista dag på Komvux Burlöv.

Av
Cesar Fältskär

Längst fram och längst ut sitter en välklädd och tyst kille i 25-årsåldern. Anmar Abotabik är född och uppvuxen i Bagdad, Irak. Han kom till Sverige i september 2015 och kom, via Stockholm och Hedemora, till Malmö för lite mer än ett år sedan. Han tycker att året på Komvux Burlöv har varit lugnt och lärorikt.

– Jag har lärt mig otroligt mycket här. Inte bara inom det svenska språket, utan även i hur det svenska skolsystemet fungerar. Det har varit ett lugnt år, alla i klassen är fokuserade och välvilliga. Jag har gjort praktik både på Svenshögs förskola och Tågarpsskolan, där jag lärde mig mycket om mobbning och kommunikation med barn, säger Anmar.

På frågan om det har varit ett svårt år är Anmar lite tveksam. Han har erfarenhet av att studera sedan tidigare, på universitet.

– Egentligen har det inte varit så svårt. Jag kan nästan flytande engelska, och det svenska språket är ganska likt engelska. Jag är färdigutbildad IT-tekniker i Irak, och studerade på universitetet i Bagdad i tre år, nästan uteslutande på engelska, säger Anmar.

Eleverna, som är ett trettiotal, har studerat SFI med inriktning mot barn och fritid. Programmet består av 50 procent svenska för invandrare, och 50 procent lärande utveckling och pedagogik. Detta var det första året av två, och i höst bär det av till Svedala för hela klassen när steg 2 inleds. Klassen består övervägande av kvinnor, endast fyra män går här. Det ser rektorn Johanna Segercrantz som något positivt.

– Även om alla inte får jobb direkt så är det väldigt positivt att många kvinnor kommer hit och får en utbildning. Många av dessa kvinnorna har tidigare bara varit hemma och tagit hand om barn, så det är fantastiskt att de kan göra det i arbetslivet också. På två år får alla här lära sig svenska på gymnasienivå, och får en gymnasieutbildning inom ett bristyrke, som elevassistent och barnskötare är. Det är helt fantastiskt, säger Johanna Segercrantz stolt.

Att det finns brist på barnskötare och elevassistenter är det inte bara Johanna Segercrantz som påstår. Förra året rapporterade Sydsvenskan om bristen på personal inom för- och grundskolan i Malmö. Just nu är bristen på barnskötare och elevassistenter är påtaglig.

– Vissa har redan blivit erbjudna jobb direkt efter examen, vilket är väldigt speciellt. De har gjort ett väldigt bra jobb på praktikerna, och då leder det till anställningar, säger Johanna Segercrantz.

Det finns många speciella människoöden i denna klass. En kvinna var gravid under vårterminen och satt i skolbänken dagen innan hon födde. Nio dagar senare var hon tillbaka i klassrummet. En annan man var rektor i sitt hemland Afghanistan, för att nu sitta i skolbänken igen. Klassen sitter till slut tysta och lyssnar på sina lärare. Nu ska alla säga hejdå, och blommor och brev ska delas ut. Vissa har med sig sina barn, vissa sina partners.

Trots att Anmar om ett år är färdigutbildad barnskötare har han planer på att studera vidare efter han är klar på Komvux. Han berättar om sin bakgrund, och varför han kom in på denna bana.

– Min far är psykolog, och jag gillar att tänka och diskutera. Det har jag fått utrymme för under året här. Jag vill studera till advokat eller psykolog senare, men min svenska måste bli bättre. Att jobba inom skolan kommer förbättra mitt språk och jag kommer tjäna lite pengar också, säger Anmar.

Det märks att Anmar har en välarbetad plan för hur han vill att hans liv ska se ut – men en plan och en dröm är två helt olika saker.

– Min dröm är något helt annat, haha. Jag älskar att sjunga. Det har jag alltid älskat, och har gjort det mycket min uppväxt. Jag har precis lärt mig att spela piano också och håller på att starta en youtube-kanal där jag kommer lägga upp videor där jag sjunger. När jag jobbade i kyrkan träffade jag körledaren Sven. Han lät mig sjunga i kyrkokören. Den musiken tycker jag om mest, gospel. Det är otroligt vackert, säger Anmar och drömmer sig bort.

En man med många strängar på sin lyra alltså. Att Anmar Abotabik är ambitiös råder det inga tvivel om. Om vi snart ser honom på en psykologklinik, bakom en kateder eller i Idol – det får framtiden utvisa.

"Vissa har redan blivit erbjudna jobb direkt efter examen, vilket är väldigt speciellt. De har gjort ett väldigt bra jobb på praktikerna, och då leder det till anställningar", säger rektor Johanna Segercrantz. Foto: Cesar Fältskär

Foto: Cesar Fältskär

Publicerad 31 May 2019 13:53