Foto. Privat

Malin fick sätta livet på paus när mamman dog: "Viktigast att hålla mitt löfte"

Blev ensam kvar med sin lillebror

NÄR LIVET VÄNDER. Endast 18-år gammal fick Malin sätta livet på paus. När hennes mamma hastigt avled i cancer blev det hennes ansvar att ta hand om familjen. "Just då var det viktigast att hålla mitt löfte till henne".

Från det att Malins mamma började ana att något var fel i hennes kropp till att hon dog tog det knappt sex veckor.

Malin var då 18 år gammal och studerade fortfarande på gymnasiet. Hennes bror var två år yngre.

Magsmärtorna kom smygande under sommaren 2006. Vid ett första besök på vårdcentralen konstaterades magkatarr, men trots medicinering blev det inte bättre.

– En natt kom hon in och väckte mig. Jag minns att hon bad om ursäkt då hon visste att jag varit ute till sent och inte hunnit sova så mycket, men hon hade fruktansvärt ont och behövde skjuts till sjukhuset.

Efter flera undersökningar och kontroller kom beskedet att magkatarren i själva verket var cancer i gallgångarna.

– Den var långt framskriden och spred sig väldigt fort. Läkarna kunde inget göra. Från de första symptomen till det att hon dog tog det sex veckor, berättar Malin.

En tid innan Malins mamma somnade in bad hon Malin lova att ta hand om sig och sin bror oavsett vad som hände henne.

– Det löftet skulle jag hålla, säger hon.

Önskade bara att någon skulle komma och väcka mig ur mardrömmen

Då det vid tidpunkten inte fanns någon pappa med i bilden och då storasytern hade flyttat hemifrån fick Malin ta stort ansvar i hemmet.

– Vår mammas fästman hjälpte oss mycket med det praktiska och såg till att vi kunde behålla huset, men i övrigt var vi ensamma.

För att hinna med att arbeta för att få ihop pengar till hushållet satte Malin sina planer på paus.

– Jag hade planerat att åka utomlands efter studenten och jobba, men just då kändes det viktigare att vara kvar i Sverige och se till att även min bror kom på banan och kunde avsluta sina gymnasiestudier.

– Jag var väldigt noggrann och kämpade för att vara duktig, samtidigt önskade jag bara att någon skulle komma och väcka mig ur mardrömmen.

Trots tuffa år i mitten av 2000-talet tog sig både Malin vidare och inledde sina universitetsstudier. I dag har hon doktorerat i experimentell kärnfysik vid både Cern och vid universitetet i Oslo. Resan till Spanien som Malin fick ställa in efter gymnasiet blev också av då hon erbjöds att att vara utbytesstudent en del av sina studier.

– Den första tiden efter trodde jag inte att jag skulle kunna komma vidare i sorgen, men man klarar mer än man tror. Trots det som hänt är jag oftast lycklig. Idag gläds jag över allt min mamma gjorde medan hon levde, vem hon var och allt roligt vi gjorde tillsammans. Jag fokuserar inte så mycket på att hon dog.

Att det som inte dödar en gör en starkare är Malin ett levande bevis på.

– Jag har lärt mig att kämpa och att aldrig ge upp. Det är aldrig för sent att leva.

Publicerad 07 May 2019 14:55