De 24 ideella familjehemmen i februari 2018. Nästan alla killarna bor kvar.

De 24 ideella familjehemmen i februari 2018. Nästan alla killarna bor kvar. Foto: Åsa Meierkord/arkiv

Familjer öppnade sina hem: "Nu finns det en framtid"

Ensamkommande ser ljusare på framtiden

VELLINGE.

För ett år sedan såg framtiden mörk ut för Nasir, Morteza och 22 andra ensamkommande killarna som hade börjat skapa sig nya liv i kommunen. När de fyllde 18 år blev de tvugna flytta från sina boenden. Men 24 familjer öppnade sina hem och ställde upp ideellt för att de skulle kunna stanna och gå färdigt skolan. Hur ser situationen ut ett år senare?

Morteza Yawari var 16 år när han flydde från Afghanistan till Sverige 2015. Så småningom fick han plats på ett HVB-hem i kommunen och började läsa svenska på Sundsgymnasiet. När Barbro Hedlin, som var Mortezas kontaktperson via föreningen Medmänniska nu, förstod att han skulle bli tvungen att lämna Vellinge och allt han har byggt upp här så beslutade hon sig för att han kunde flytta in till henne.

Ett år senare bor han fortfarande kvar. Den närmaste framtiden är mindre oviss.

– Vi fick besked i måndags att Morteza har fått uppehållstillstånd enligt gymnasielagen. Det har varit en lång väntan, säger Barbro Hedlin.

Beskedet betyder att Morteza kommer kunna gå färdigt den förberedande gymnasieutbildningen i vår och söka in till fordonstekniskt program på komvux i höst. Kanske kommer han att bo kvar hos Barbro, det beror på om han kan pendla från Vellinge till skolan.

– Nu finns det en framtid. Min plan är att ta körkort och jobba i sommar och så får vi se var jag kommer in på utbildningen till fordonstekniker. Jag bor gärna kvar om det går, säger Morteza.

Morteza Yawari har bott hos Barbro Hedlin i cirka ett år och fyra månader.

Morteza Yawari har bott hos Barbro Hedlin i cirka ett år och fyra månader. Foto: Åsa Meierkord

Vardagen har puttrat på under året som har gått. Hushållet har också utökats med en hundvalp.

– Morteza har hjälp till med uppfostran. När jag inte har varit hemma har han passat den, berättar Barbro.

När gymnasielagen gick genom ställdes mycket på sin spets för de ensamkommande killarna.

– Det var hemskt i somras. Vi fick ta en dag i taget. En del av killarna kom till Sverige bara någon vecka för sent för att omfattas av lagen. De fick lämna kommunen och Sverige. Det är svårt att motivera för någon som redan har kommit halvvägs genom sin utbildning på omvårdnadsprogrammet till exempel, säger Mikael Kinning, Medmänniska nu.

Ett år efter att Lokaltidningen träffade de 24 killarna, har fyra av dem varit tvungna att lämna kommunen och Sverige för att de inte har fått uppehållstillstånd, de andra bor kvar i sina ideella familjehem. De flesta har fått tillfälligt uppehållstillstånd för att gå färdigt sin gymnasieutbildning. Några väntar fortfarande. Två har fått permanent uppehållstillstånd.

De tillfälliga uppehållstillstånden med stöd av gymnasielagen gäller bara om de klarar skolan och går färdigt sin utbildning inom utsatt tid. Efter 13 månader görs en kontroll och efter de har gått ut måste de hitta ett fast jobb inom sex månader för att få stanna.

– Nu har de fått beskedet, det är en lättnad. Men nu vet de att det också bara är upp till dem själva, det sätter verkligen en viss press. Diamanten i allt detta är Sundsgymnasiet. Hade vi inte haft dem så hade ingenting fungerat. De har gjort och gör en fantastisk insats, säger Mikael Kinning.

Nasir Taijik, Katarina Tufvesson och Mikael Kinning ser tillbaka på ett år med hopp och förtvivlan. Men framåt med tillförsikt.

Nasir Taijik, Katarina Tufvesson och Mikael Kinning ser tillbaka på ett år med hopp och förtvivlan. Men framåt med tillförsikt. Foto: Åsa Meierkord

Nästan alla av de killarna som har fått stanna i Vellinge har påbörjat sin gymnasieutbildning.

– De går hantverksprogram och kommer att hitta jobb. De som går omvårdnadsprogrammet har redan hunnit jobba i somras. Det skriks ju efter arbetskraft inom vården. Någon av killarna går på en svetsutbildning och har blivit en av de bästa eleverna i klassen, berättar Mikael Kinning.

Undantaget heter Nasir Tajik som började det naturvetenskapliga programmet på Sundsgymansiet i höstas. Han bor hos familjen Tufvesson sedan 1, 5 år tillbaka och fick besked om uppehållstillstånd enligt gymnasielagen för två månader sedan.

– Vi frånrådde honom, vi tänkte att det var bättre med ett hantverksprogram, men Nasir hade bestämt sig, säger Katarina Tufvesson.

"Jag är lite nervös att inte få jobb"

Studierna är väldigt tuffa, men det går bra.

– Jag är lite nervös att inte få jobb men naturvetenskapligt program är rätt för mig. Jag förstod redan i skolan i Iran att jag var bra i de ämnena, säger Nasir.

Det som är svårt är ämnen som kräver mycket svenska som till exempel samhällskunskap.

– Vi pratar väldigt mycket samhällskunskap vid köksbordet, säger Katarina Tufvesson och skrattar, liksom Nasir.

Året som har gått har präglats av både hopp och förtvivlan. Nu kan Nasir för första gången på lång tid våga blicka framåt.

– Av alla de 29 killar som jag bodde med på transitboendet när jag kom till Vellinge är det bara jag kvar. Det är jag så jätteglad över.

Publicerad 15 February 2019 09:23