Efter sju års kamp fick Therese och Ingemar sin Wiljam till slut.

Efter sju års kamp fick Therese och Ingemar sin Wiljam till slut. Foto. Privat

Efter sju års kamp kom Wiljam: "Känns fortfarande ofattbart"

Therese och Ingemar fick barn genom äggdonation

SNOGERÖD.

Efter sju år med tårar och grusade förhoppningar blev Therese Jarring och Ingemar Beckvall äntligen föräldrar genom äggdonation. "Jag hade knappt hört talas om det innan – nu berättar jag gärna om det kan hjälpa någon annan".

Therese Jarring och Ingemar Beckvall är idag föräldrar till en glad och sprallig 1,5-åring. Men vägen till familjelyckan har varit lång. I hopp om att kunna hjälpa andra i samma situation berättar de nu om resan att få barn med hjälp av donerade ägg.

Bara ett par år efter att Therese och Ingemar träffades kände de att de var redo att skaffa barn.

– Vi var lite äldre och kände därför tidigt att vi var redo att ta nästa steg. 2010 la vi p-pillerna på hyllan. Till en början funderade vi inte så mycket över varför det inte blev något då vi var mitt uppe i att bygga hus och jobb, berättar Therese.

Foto. Privat

När det gått två år utan att det hänt något började de fundera om allt stod rätt till och uppsökte läkare.

– Det visade sig att jag hade en stor cysta på ena äggstocken. Den punkterades men kom tillbaka. Andra gången var den tio gånger femton centimeter stor, berättar Therese.

I hopp om att det var cystan som stått i vägen för en graviditet började paret försöka igen men utan resultat. 2014, fyra år efter att de först började planera för barn erbjöds Therese och Ingemar en IVF-behandling.

– Man upptäckte då att jag i princip helt saknade äggproduktion. Trots hormonbehandling lyckades man bara få ut ett ägg och det ägget var inte bra. Jag hade helt enkelt kommit in för tidigt i klimakteriet, säger Therese.

Det var då familjen för första gången fick höra talas om äggdonation.

– Vi hade knappt hört ordet innan, men läkarna sa att det skulle vara vår bästa chans om vi ville ha barn.

En process inleddes med både läkar- och psykologkontakt innan Therese och Ingemar till slut hamnade på väntelistan.

I Sverige kan man erbjudas äggdonation fram till och med att man fyller fyrtio, men kön är lång och antalet donatorer få.

– Att det finns så få donatorer tror jag helt enkelt beror på att få vet om att det finns. Man hör talas om spermabanker men att det finns samma för ägg är det nog få som vet. Dessutom är det höga krav för att donera ägg. Man får inte ha fyllt 35 och man ska helst ha fått barn. Därutöver måste man genomgå en hormonbehandling och sedan ett utplock som tydligen kan vara ganska smärtsamt, förklarar Therese.

I januari 2016 ringde till slut kliniken i Malmö och sa att de hade en donator och att ingreppet kunde utföras. Tyvärr misslyckades det första försöket och då Therese vid det laget närmade sig 40 fick hon inga fler försök.

– Vi bröt ihop fullständigt. Jag förstår att de måste följa reglerna, men det var många negativa besked samtidigt.

På kliniken i Malmö rekommenderade de Therese och Ingemar att söka sig utomlands då det är helt andra regler i till exempel Spanien. Valet föll till slut på Tjeckien.

– Vi gillar Tjeckien som land. De är ganska lika oss i både kultur och utseende. Inte för att utseendet spelar någon egentlig roll, men det är trevligt om barnet liknar en lite.

I december åkte paret slutligen ner till Tjeckien för att ta emot det befruktade ägget.

– Vi kombinerade det med en veckas semester så att vi kunde få lite lugn och ro. Jag tror att det var det som avgjorde det. Vid vårt första försök i Sverige hade vi varit så stressade. Nu hade vi ett helt annat lugn i själen.

Graviditeten tog sig på första försöket och sju månader senare kom Wiljam sju veckor för tidigt.

– När han kom tittade han på oss med stora svarta ögon och var bara helt fantastisk. Världen runt omkring fanns inte. Jag har än idag inte en susning om vad det var för väder eller vad som hände i världen medan vi låg inne.

Trots att Wiljam var väldigt liten, endast 1600 gram tung, när han föddes fick den nyblivna lilla familjen åka hem redan efter två veckor på sjukhuset.

– Vi var livrädda för hur det skulle gå, men det har vi nästan glömt nu. Likaså den långa resan som faktiskt ledde oss dit vi är idag. Just nu lever vi väldigt mycket i nuet och bara njuter av att ha den finaste sonen i världen, säger Therese.

Wiljam är i dag en glad och sprallig liten kille på 1,5 år som inte är rädd för att ta för sig av livet.

– Han är helt underbar. Vissa säger att han är lik mig. Det är kul att höra även om jag vet att det är genetiskt omöjligt, säger Therese.

Att William kommit till genom en äggdonation har familjen valt att vara helt öppna med.

– Vi känner att om vi kan hjälpa någon annan genom att dela med oss av våra erfarenheter berättar vi gärna. Vi har även valt att vara helt öppna med det för William även om han aldrig kommer att ha möjlighet att i framtiden leta upp sin genetiska mamma. I Sverige registreras donatorerna så att barnen ska kunna söka sitt ursprung men utomlands är alla donatorer helt anonyma.

Publicerad 10 February 2019 00:00