Efter sex månader på vift är nu äntligen Akilles hemma hos lycklig matte igen.

Efter sex månader på vift är nu äntligen Akilles hemma hos lycklig matte igen. Foto: Privat

VIDEO: Starka känslor när Elin återser Akilles efter ett halvår

"Förutom en del tovor i pälsen så är han relativt fin i hullet"

KRISTIANSTAD.

En sommardag i juli försvann Elin Olssons katt Akilles. Och Elin hade efter månader av letande i stort sett gett upp hoppet om att någon gång återse sin katt igen. Men efter sex månader och fem dagar på vift vilar han nu ut hemma i soffan hos matte.

Var han varit under den här tiden vet inte Elin men det viktigaste är att han nu kommit till rätta.

Elin har annonserat efter Akilles i tidningar och på en rad sidor på Facebook, satt upp över 1500 lappar i kommunen, anlitat ID-hundar och själv kört runt och letat och letat i hop om att få en skymt av Akilles. Men han har varit helt osynlig.

– Jag gjorde verkligen allt men hoppet försvann sakta men säkert, det erkänner jag. Jag slutade till slut att leta. Tipsen jag fortsatte få var bara en jobbig påminnelse om en dyster tid, en tid då mitt hopp raserades för varje dag. För någon vecka sedan körde jag förbi en katt som liknade Akilles och stannade bilen för att kalla på honom. Men det var inte han och det var då jag bestämde mig för att en sista efterlysning sedan får jag försöka komma över det. Så en dag fick jag ett samtal av en herre som bodde precis utanför byn jag bor i. Han sa som så många andra "Jag är helt säker på att det är Akilles". Jo visst tänkte jag men eftersom vi bodde väldigt nära så bestämde vi att jag skulle komma förbi och kolla.

Ösregn och blåst under kvällen gjorde dock att Elin funderade på att ställa in besöket. Men mannen lyckas övertala henne att komma och kolla var huset låg så att hon kunde gå dit och kalla på katten själv när vädret blivit bättre.

– Så jag kör dit, fyra minuters bildväg från vårt hem och kallar på Akilles i mannens lada då jag ser ett litet katthuvud sticka upp och någon som jamar. Jag vek mig dubbelt, jag skrek, jag grät, jag visade nog alla möjliga känslor. Det var Akilles. Mannen berättar att katten varit i hans lada i ungefär en vecka och att han sett min annons.

Akilles mår bra och myser nu hemma med en lycklig matte.

– Förutom en del tovor i pälsen så är han relativt fin i hullet. Han är fin i munnen och i öronen. Han är äntligen hemma och beter sig som om han aldrig ens lämnat. Och var han befunnit sig dessa månader är ett mysterium. Och jag är så glad att jag aldrig gav upp trots alla de som hånat och trakasserat mig för att jag letat efter min katt. Man ska aldrig ge upp hoppet.

Se klippet nedan (med ljud):

Publicerad 17 January 2019 00:00