Magnus Persson är idag helt drogfri och har lämnat det kriminella livet sedan många år. Men det har varit tufft, säger han.

Magnus Persson är idag helt drogfri och har lämnat det kriminella livet sedan många år. Men det har varit tufft, säger han. Foto: Mattias Grenholm

"Folk blir rädda när de får reda på att man suttit inne"

Magnus Persson anser att samhället mobbar ut dem som avtjänat sitt straff

HELSINGBORG.

Efter tre avtjänade fängelsestraff fick Magnus Persson nog och bestämde sig för att byta liv. Sedan 2010 är han drogfri, har flyttat och brutit med sina gamla bekanta, de som fortfarande är vid liv. Men gång på gång har han stött på motstånd. Han har sökt hundratals jobb och varje gång krävs utdrag från belastningsregistret – med ett "nej tack" som följd.

Av
Mattias Grenholm

En gång kriminell, alltid kriminell. Så upplever 45-årige Magnus Persson att samhället ser på den som har avtjänat sitt straff.

– Många arbetsgivare vill inte ge en person som anstränger sig en andra chans. Jag var på anställningsintervju på ett bemanningsföretag för ett jobb på ett bageri en gång och allt verkade bra. De visade mig runt på arbetsplatsen och jag fick hälsa på andra anställda. Men så ville de se utdrag ur belastningsregistret, och då var det kört. Vad trodde de – att jag skulle smita ut med degen en dag, eller vadå?, säger Magnus Persson.

Han anser att många arbetsgivare, och framförallt bemanningsföretag som han har mycket erfarenhet av, saknar humanism.

– Folk blir rädda när de får reda på att man suttit inne. Det blir direkt "Det här ser inte bra ut, tack och hej". Jag tycker den attityden är avskyvärd och rena vuxenmobbningen.

Jag tycker den attityden är avskyvärd och rena vuxenmobbningen

När han muckade 2010 från sitt tredje tremånadersstraff hade han bestämt sig: nu fick det vara nog, eller så skulle han gå samma väg som många av hans gamla missbrukarbekanta, och dö.

Han växte upp i Malmö och började själv tidigt använda droger. Alkohol, hasch och amfetamin. När hans föräldrar båda gick bort med kort mellanrum i början av 2000-talet, och han själv drabbades av cancer, gick han ner i en depression och missbruket förvärrades.

– Jag gjorde av med 20 000-25 000 kronor i månaden på droger. Pengarna kom från stölder, inbrott, snatteri. Dagarna gick åt till att jaga droger och det var mycket misshandel, dödshot och överdoser runt mig. Och vi behandlades som skräp av samhället, när jag vid ett tillfälle låg inlagd på sjukhuset i Malmö sa personalen: "Här kan du inte ligga och kosta pengar" och kastade ut mig efter två dagar.

Tre gånger dömdes han till fängelse, 2006, 2008 och 2009 för en mängd småbrott, samt drograttfylleri. När han under sista rundan satt på Bergaanstalten i Helsingborg kontaktade han de sociala myndigheterna och bad om stöd för att komma ur sitt kriminella liv. Det ledde till att organisationen Kris, Kriminellas revansch i samhället, mötte honom vid grindarna den dagen han släpptes fri. Därefter följde några tuffa år.

– Jag hade skulder på 120 000 kronor till samhället som jag bestämde mig för att betala tillbaka. Jag gick på NA-möten och började jobba på Kris med lönebidrag. Man måste sluta ljuga för sig själv och andra och sätta upp verklighetsbaserade delmål, annars är det svårt. Många kriminella missbrukare har inte tålamodet och behöver stöd – och krav, säger Magnus Persson.

Han säger att han trots allt är glad att han vuxit upp i ett land med något så när välfungerande skyddsnät, men han ser ändå stora fel i Sverige.

– Det är brist på resurser, brist på kunskap, brist på stöd och brist på krav. Det är alldeles för slappt från politiker och myndigheter, jag har hört om människor som gått på socialbidrag i över tio år utan att någon ställer krav och många missbrukare vill inte ändra på sig. Myndigheter borde också samarbeta mer med ideella organisationer och ge dem som är motiverade de rätta verktygen.

Magnus Persson menar att det var hans egna drivkraft och motivation, leva eller dö, som ligger bakom att han i dag är nykter och drogfri, har skaffat sig ett fast jobb och tagit körkort igen. Han är dessutom gift och friskförklarad från cancern.

– Jag kontaktade själv företaget där jag nu jobbar. De kände till min bakgrund men var villiga att ge mig en chans att visa vad jag går för. Det fungerar bra och jag trivs men det har varit en lång, tuff väg för att komma hit.

SERIE: MÄNNISKAN BAKOM BROTTET

Varje dag blir vi överösta med svarta rubriker om människor som begår rån, bedrägerier och mord. Vad fick dem att inleda sin kriminella bana? Hur är livet bakom galler? Och hur gör man för att bli en hederlig medborgare igen? Det är några frågor som Lokaltidningen försöker besvara i en ny reportageserie. Vi är inte ute efter att försköna kriminalitet eller att ursäkta vedervärdiga handlingar. Vi vill försöka förstå människan bakom brottet.

Publicerad 10 January 2019 00:00