Här, kring Dammhagskolan och i Dammhagparken är det som värst med smällandet och raketskjutandet menar Lena som bor i närheten. Att parkeringen framför gamla saluhallen försvann har dock varit en förbättring berättar hon.

Här, kring Dammhagskolan och i Dammhagparken är det som värst med smällandet och raketskjutandet menar Lena som bor i närheten. Att parkeringen framför gamla saluhallen försvann har dock varit en förbättring berättar hon. Foto: Per Eeg-Olofsson

”Jag får ge barnen sömnmedicin och hörselkåpor”

Boende på Öster har tröttnat på veckor med smällar och farligt skjutande

Beslag av fyrverkerier, extra poliser och extra väktare – det utlovas nu (se länkad artikel). Men det är alldeles för lite och alldeles för sent menar Lena som med familj bor på Öster. Efter att ha blivit beskjutna med raketer, letar de nu bostad på annan ort.

Av
Per Eeg-Olofsson

Lena bor med make och barn inte långt från Dammhagskolan och Dammhagsparken. Och det är där som det är som värst med smällare och farliga fyrverkerier, berättar hon.

- Det är nu det börjar, och så håller det på ända fram till början av mars, säger Lena när Lokaltidningen träffar henne veckan före jul, samma vecka som försäljningen av fyrverkerier börjar.

Föräldrar måste stå emot när deras barn frågar om att köpa ut fyrverkerier, betonar hon och berättar att hon ser många barn och unga i området, långt under 18 år, som smäller smällare och skjuter fyrverkerier. Men de lagliga försäljningsställena är inte enda källan.

- Vi har två bilar som kör här på gatan och säljer raketer till småungar, direkt från bakluckan.

Det är bilar med bortskruvade registreringsskyltar berättar hon. Men vilka som säljer är ändå inte okänt menar hon.

- De flesta här vet vilka de är, jag vet själv vad de heter.

När Lokaltidningen ber Lena berätta om vad hon sett blir exemplen många. Inte minst att fyrverkerier används för beskjutning av människor.

- Först slår de in rutor och kastar in smällare i Dammhags gymnastiksal, och sedan när räddningstjänsten kommer så ligger de i bakhåll med fyrverkerier.

Hon berättar om väktare som flytt in i sina bilar och hur hundar blivit beskjutna.

- Jag vet en hund som fick avlivas för att den blivit så skadad.

Som värst är det under jullovsveckorna menar Lena.

- Förra året var det ett gäng här i området med stora hundar som gick ihop för att få stopp på detta. Medborgargarde kallades de i tidningarna. Men det funkade inte även om det var hundar som inte är skotträdda.

Smällandet påverkar också vardagslivet berättar hon.

Jag går helst inte ut efter sju på kvällen.

- Jag går helst inte ut efter sju på kvällen, man vet aldrig vad man möter runt hörnet. När det är som värst får vi ge barnen sömnmedel och hörselkåpor för att de ska kunna sova. Vi kan inte ha min mamma här över jul, för hon klarar inte det med sitt dåliga hjärta.

Lena berättar om att familjens barnvagn blivit beskjuten med raketer och att 16 rutor nyligen fick bytas på en närliggande fastighet efter att de sprängts med kraftiga smällare, så kallade bangers.

Fönster på Dammhagskolans gymnastiksal har satts igen med brädor för att förhindra att förra årsskiftets händelser upprepas. Nämligen att de slås sönder och det kastas in smällare.

Fönster på Dammhagskolans gymnastiksal har satts igen med brädor för att förhindra att förra årsskiftets händelser upprepas. Nämligen att de slås sönder och det kastas in smällare. Foto: Per Eeg-Olofsson

Nu letar familjen bostad på annat håll, efter att ha bott på Öster i nio år.

- Det är inte bara smällandet. Vi ser dagligen narkotikahandel. Inte långt härifrån var det en knivhuggning som mina barn blev vittnen till.

Boende i området vet vilka det är som smäller menar hon.

- Det är ett gäng som var 14-15 år när vi lärde känna dem. Nu är de 18-19 år. Och de drar med sig yngre från skolorna, när man är under 15 år så kan man inte få fängelse och det vet de.

Åtgärder då, vad vill hon att det ska göras åt situationen?

- Fler synliga poliser och väktare. Vi ser polisen i rörelse här, men inte så ofta. De som smäller springer in och gömmer sig på gårdarna och kommer fram igen när polisen är borta. Jag förstår att polisen har ont om resurser, men de måste få mer hjälp än vad de har idag.

- Och så måste allmänheten våga säga ifrån. Ser du en 12-åring med en stor raket – ring polisen.

Nu utlovas det ju krafttag mot smällande och raketskjutning?

- Det sa dom förra året också men det hände inte mycket. Jag har själv skickat mejl till Torkild Strandberg utan att få något svar.

Fotnot. Lena heter egentligen något annat, men vill inte medverka med namn på grund av rädsla för repressalier.

Publicerad 22 December 2018 00:00