Från lyxliv till anstalt – Madeleine ångrar ingenting

Väcktes av beväpnade poliser

HELSINGBORG. När den framgångsrika hästhandlaren Madeleine El Hanafi var 25 år tog livet en plötslig vändning. En morgon väcktes hon av åtta beväpnade poliser som bankade på dörren. Hon anklagades för grovt bokföringsbrott och dömdes senare till 1,5 års fängelse. I dag är hon tillbaka i samma bransch samtidigt som hon drömmer om ett ordnat liv med familj och barn hemma på gården.
– Jag ångrar ingenting jag har gjort i mitt liv. Det har tagit mig dit jag är idag och där jag är idag är jag glad för att vara, säger hon.

När Madeleine El Hanafi gick i nionde klass blev hon relegerad från skolan och ombedd av rektorn att inte komma tillbaka. Hennes närvaro störde de andra eleverna för mycket.

– Jag var busig och det smittade av sig, berättar hon.

Så när hennes skolkamrater satt i skolbänken och tragglade matte var Madeleine tvungen att sysselsätta sig med annat. Det blev startskottet för en karriär inom hästhandeln.

Madeleine fick jobb i ett handelsstall och började snart själv handla med hästar.

– Jag trivdes. Det var ett fritt jobb som gav stora pengar snabbt, berättar hon.

Under de första två åren var försäljningarna ganska sporadiska och några tankar om att bedriva verksamheten som ett legalt företag fanns inte.

– Jag hade ju ingen aning om vad varken bokföring eller skatt var för något. De pengar jag fick in gick till nya hästar som jag sedan sålde.

Affärerna gick bra och Madeleine vande sig snabbt vid den lyxiga livsstil som branschen erbjöd.

– Jag åkte världen runt och köpte och sålde hästar. Livet var en fest och jag kunde göra precis som jag ville.

Men även de vackraste sagor har ett slut. En morgon, efter mer än åtta år av icke bokförda försäljningar, vaknade Madeleine av att polisen bankade på dörren.

– Jag hade nog väntat mig att de skulle komma någon dag, men inte för det här. Jag fattade inte att det där med bokföring var en så stor grej.

I häktet oroade hon sig mest över hur mycket av hennes tillgångar polisen hittat och över vem som tog hand om hennes djur.

– Jag ville inte ringa någon av rädsla att röja för mycket. Jag tror det tog ett tag innan jag verkligen förstod varför jag var där.

Hur reagerade din omgivning när du blev gripen?

– Många blev säkert skitglada och tyckte att jag fick vad jag förtjänade. Andra tyckte inte det var så farligt. Jag hade ju inte dödat någon direkt.

Fyra månader spenderade Madeleine i häktet innan det till slut blev rättegång.

– Den dagen var helt fruktansvärd. Det kändes som att alla var emot mig och att det egentligen inte spelade någon roll vad jag sa. Jag ville bara att det hela skulle ta slut.

Rättegångsdagen spenderade Madeleine med att rita i ett block och ge spydiga kommentarer så fort hon blev tilltalad.

– Jag tyckte deras frågor var dumma och jag besvarade dem med dumma svar. Egentligen hade det varit bättre om de hållit förhandlingarna utan mig. Jag tror inte att mitt beteende var till min fördel. Jag tror faktiskt att jag fick ett hårdare straff på grund av det.

Domen blev 1,5 års fängelse för grovt bokföringsbrott, urkundsförfalskning och ett antal olika trafikförseelser, som fortkörning och brott mot bilbälteslagen.

Fängelsestraffet avtjänades inledningsvis på kriminalvårdens öppna anstalt vid Ringsjön, men efter bråk med personalen flyttades Madeleine till Ystads slutna anstalt.

– Jag var lite ”Too much” för plitarna i Ringsjön. Att komma till ystad var som natt och dag. Den öppna anstalten var mer som ett dagis medan den slutna anstalten var skrämmande. Men jag trivdes bättre där. Det var mer strukturerat och det passade mig.

När Madeleine kom till Ystad valde hon en mer avvaktande attityd än hon haft på anstalten i Höör.

– Jag kände direkt att jag inte kunde vara lika kaxig som tidigare. Folk började slåss med varandra bara för att man satte sig på fel plats. Så jag valde att ta det lugnt och kolla läget först.

Det visade sig vara klokt. Så småningom kom Madeleine väl överens med de flesta och de drygt sju månader som hon spenderade på anstalten fortlöpte utan några allvarligare incidenter.

Det ganska skönt – att slippa allt. Alla problem på utsidan fick någon annan ta hand om

Tiden i fängelset ser Madeleine inte tillbaka på som någon dålig period i hennes liv. Förutom att hon under tiden i fångenskap blev bedragen av sin pojkvän tyckte hon att det var ganska skönt att få ta en paus från allt det som skedde på utsidan.

– Det ganska skönt – att slippa allt. Alla problem på utsidan fick någon annan ta hand om. Jag kunde ju inte göra något i vilket fall.

Fängelset gav även tid för reflektion.

– Jag tror att den gjort mig lugnare. Tidigare var jag ganska kaxig och tände snabbt på alla tio. I fängelset kan man inte tända på alla tio. Då blir det problem, säger hon.

När Madeleine efter åtta månader muckade från fängelset hade hon fortfarande näringsförbud i två år. Det gjorde att hon fick sätta livet på vänt.

– Jag funderade på att sluta med hästar och börja göra något annat, men samtidigt insåg jag att jag aldrig skulle palla ett vanligt jobb. Har man en gång sålt häst kommer man alltid sälja häst.

Så Madeleine började sakta planera för att återuppta sin verksamhet under legala omständigheter.

– Jag var jätterädd att det skulle vara svårt att återfå förtroendet för min verksamhet, men det gick hur bra som helst. Jag har nog aldrig sålt så många hästar som i fjol. Visst finns det folk som inte gillar mig, men de skulle inte köpt häst av mig i vilket fall.

Trots att Madeleine fortfarande arbetar i samma bransch som tidigare finns det I dag mycket i hennes tillvaro som skiljer sig från hur det var innan fängelset.

– Jag är i dag 29 år och har för första gången ett eget hem. Efter år på hotell, hos kompisar och hos pojkvänner, känner jag att jag trivs rätt bra hemma i min soffa. Min verksamhet bedriver jag som tidigare, bortsett från att jag nu har koll på mina papper.

Var är du om tio år?

– Om tio år hoppas jag att jag fortfarande håller på med hästhandel, men att jag då bara säljer genom mina underleverantörer. Jag åker gärna runt i världen och köper hästar men jag vill inte stå ridhus med köpare längre. Jag vill heller inte ha en massa hästar hemma hos mig. Min dröm är att kunna ha en liten gård med max tio boxar där jag kan bo tillsammans med min man och förhoppningsvis några barn. Någon gång måste även jag bli vuxen och just nu drömmer jag om ett vanligt liv.

Foto. Creative commons/Affekt Film AB

Kvinnor allt vanligare i brottsstatistiken

SVERIGE. Män har alltid dominerat brottsstatistiken, så även i dag. Men de senaste tjugo åren har antalet lagförda kvinnor ökat, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet. Kulmen nåddes 2009 då 18 procent av alla lagförda brott i Sverige begicks av kvinnor. Därefter har siffran sjunkit något till dagens 16 procent.

Men är dagens kvinnor mer benägna att begå brott eller vad är det statistiken säger oss.

– Jag skulle vilja säga att ökningen av antalet lagförda brott begångna av kvinnor främst handlar om att samhället ha mindre tolerans för kvinnor som begår brott i dag än vad man hade för tjugo år sedan. Vi får helt enkelt in fler anmälningar vad gäller brott begångna av kvinnor. Det betyder inte att fler kvinnor begår brott, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi.

Kvinnor finns i dag representerade i de flesta brottskategorier, men det är fortfarande så att män är mer vanligt förekommande vad gäller grova våldsbrott medan kvinnor oftare lagförs för snatterier, narkotikabrott, stölder och olika typer av bedrägeri.

– Kvinnor kan klart också begå grova våldsbrott, men det händer inte lika ofta.

Enligt Sarnecki finns det även ett tydligt socialt mönster bland kvinnor som begår brott.

– Ofta har de nära relationer med grovt kriminella män som pushar dem i den riktningen och tvingar dem att begå brott, säger han.

Brottsstatistik fördelat på kön

    År 2017 uppgick antalet lagföringsbeslut gällande män till 81 200 beslut, vilket är 84 procent av samtliga lagföringsbeslut.

    Lagföringsbeslut gällande kvinnor uppgick till 15 900 beslut, eller 16 procent, under året.

    Efter att lagföringsbesluten mot kvinnor under en tioårsperiod ökat har siffran på senare år åter sjunkit.

    I förhållande till medelfolkmängden har antalet lagföringsbeslut sjunkit för både män och kvinnor under perioden 2008–2017. Indexvärdet 2017 var för kvinnor 63 och för män 67, i förhållande till 2008.

    Antalet lagföringsbeslut, räknat på beslut per 100 000 personer i den straffmyndiga befolkningen, var därmed lägre under 2017 än 2008 för både män och kvinnor.

Källa: Brå

Artikelserie – Människan bakom brottet

Varje dag blir vi överösta med svarta rubriker om människor som begår rån, bedrägerier och mord. Vad fick dem att inleda sin kriminella bana? Hur är livet bakom galler? Och hur gör man för att bli en hederlig medborgare igen? Det är några frågor som Lokaltidningen försöker besvara i en ny reportageserie. Vi är inte ute efter att försköna kriminalitet eller att ursäkta vedervärdiga handlingar. Vi vill försöka förstå människan bakom brottet.

Publicerad 06 July 2018 06:00