"Dyslexi är inget att skämmas över"

HÄSSLEHOLM.

Vart vi än vänder oss i samhället, matas vi dagligen av text, ord och information. Naturligt för många att ta in men ett stort hinder för andra. Hässleholmaren Kjerstin Ulfvik Jonasson hoppas att fler ska våga prata om dyslexi och inte skämmas för sin funktionsvariant.

För Kjerstin Ulfvik Jonasson har läsningen aldrig varit ett problem, hon började läsa redan som fyraåring. Och tyckte till och med det var konstigt att de andra barnen inte kunde läsa och skriva när de började skolan.

– Jag förstod inte bättre då. Jag var ett nyfiket barn och lärde mig själv läsa och skriva genom att se och titta på bokstäverna som fanns omkring mig och trodde nog att alla gjorde så. Men jag insåg ganska snabbt att så var det inte.

När hon började engagera sig politiskt var det just skolfrågorna som låg Kjerstin varmt om hjärtat.

– Jag försökte förstå vad det var som gjorde att skolresultaten blev allt sämre. Detta började redan på 90-talet och har sedan dess bara gått neråt. När jag läst på har jag insett att läsmetodik som förr ingick i lärarutbildningen, numera är ett frivilligt tillval. Och jag tror absolut att det är en av grunderna till dagens resultat. Många lärare vet inte hur de ska hjälpa elever med skriv- eller lässvårigheter.

Efter att ha träffat forskare och läkare i ämnet har intresset för dyslexi växt ännu mer hos Kjerstin Ulfvik Jonasson och hon har sedan 2013 drivit Dyslexiförbundets lokala förening i Hässleholm. Och när hon insåg att ett av hennes barnbarn hade svårt med läsningen, då började också en kamp som fick Kjerstin att bestämma sig att det var dags att göra skillnad.

– Jag upplever att skolorna kan väldigt lite om dyslexi. Och trots att vi pratade med skolan i omgångar så hände inget. Hela låg- och mellanstadiet har han saknat det stöd han har behövt. På högstadiet har vi fortsatt kämpa för hans rättigheter och slutligen valde vi att bekosta en utredning själva för att få allt på papper, berättar Kjerstin Ulfvik Jonasson.

Genom åren i politiken nära skolvärlden och som farmor och sedan som extra vuxen i skolans värld har hon stött på många som lider av just läs- och skrivsvårigheter men som håller tyst.

– Det är inte lätt att få hjälp när man sticker ut från normen. Men jag kommer att fortsätta kämpa för en skola som stöttar alla elever oavsett olikheter. Att läsa långsamt eller ha svårt med bokstäver är inget att skämmas för. De här människorna har ofta andra kvaliteter som de är bra på istället. Samhället är dock uppbyggt så att man räknar med att alla vuxna kan läsa. Men så är det inte. Man räknar med att runt 10 procent av landets befolkning har någon form av dyslexi. Men på grund av att man skäms så håller man det hemligt, vilket vi måste ändra på, säger Kjerstin Ulfvik Jonasson.

Genom det lokala Dyslexiförbundet har man dock inte lyckats nå ut så brett som man önskat.

– Vi kommer att söka nya vägar för att på så sätt nå ut på ett bredare plan. Det räcker inte med föreläsningar eller att vi hjälper enskilda individer. Vi måste högre upp för att kunna göra skillnad. De som har den här funktionsvarianten måste få möjlighet att lära sig på sitt sätt. Det finns redskap idag som underlättar för dessa människor. Det gäller bara att de faktiskt får möjligheten att lära sig använda dessa verktyg på rätt sätt.

Publicerad 20 May 2018 04:30

Lokaltidningens nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna från Lokaltidningen