Karin Brodin lämnade Malmö och Seved bakom sig för att komma närmare naturen. Flytten gick till ett kollektiv ute i Bokskogen. Nu ser hon fram emot att sitta ute på trappan och titta på småfåglarna i trädgården och att möta våren ute på landet.

Karin Brodin lämnade Malmö och Seved bakom sig för att komma närmare naturen. Flytten gick till ett kollektiv ute i Bokskogen. Nu ser hon fram emot att sitta ute på trappan och titta på småfåglarna i trädgården och att möta våren ute på landet.

Från stadspulsen i Seved till lugnet ute i Bokskogen

Av
John Nordh

John Nordh

TORUP. Efter att ha tillbringat sommaren uppe i Lofoten tog den tidigare Malmöbon Karin Brodin ett beslut. Hon skulle bo närmare naturen. Nyligen lämnade hon sin etta på Seved för en Skånelänga ute i Bokskogen.

De friska höstvindarna har snart berövat träden ute i skogen på alla sina löv. Men fortfarande lyser några gula plättar upp bland grenarna. De löv som har lyckats hålla sig kvar ser ut att förbli fredade ett litet tag till. Under Lokaltidningens besök hemma hos Karin Brodin är stillheten påtaglig. På en kulle bredvid grusvägen som löper bredvid huset betar några hästar. Då och då bryts tystnaden av det gälla lätet från några glador som seglar uppe i skyn och inne bland träden hörs ett knackande ljud från en hackspett.
– Det känns som att jag har hittat en ö i havet, en skogplätt bland alla åkrar, säger Karin Brodin.
I somras arbetade hon uppe i Lofoten. När hon kom hem till lägenheten på Seved i Malmö igen kände hon att hon saknade naturen.
– Det var svårt att ta sig ut i naturen när jag bodde i Malmö. Jag är uppvuxen i en villa nära skogen och jag tror att det kan vara rötterna som började tala.
Genom en annons på internet kom Karin Brodin i kontakt med två personer som sökte fler boende till sitt kollektiv. Hon nappade och för några veckor sedan lämnade hon lägenheten bakom sig. Hon trivs med det kollektiva boendet.
– När mina släktingar får höra att jag bor i ett kollektiv frågar de om vi sitter i en ring på köksgolvet och äter linssoppa tillsammans, säger Karin Brodin och skrattar.
– Så är det så klart inte. Vi bor bara tillsammans. Det finns så många fördomar mot kollektivt boende, att det har en vänsterhippie-stämpel. Men jag tror att många som bor ensamma i sina lägenheter hade tyckt att det skulle vara mysigare och roligare att bo tillsammans med andra, fortsätter hon.
Själv trivs Karin Brodin med tystnaden ute på landet. Hon ser fram emot att sitta ute på trappan och titta på småfåglarna som kalasar på talgbollarna vid fågelhuset ute i trädgården som hennes kollektivkompisar har satt upp.
– I stan händer det så mycket hela tiden och det kan bli stressigt att klämma in allt på en dag. Här ute finns inte den stressen, säger Karin Brodin.

Publicerad 28 November 2014 08:00