Ingen slipper repmånad

Av
Lena Maria Gårdenäs

NORDVÄSTRA SKÅNE/KÅSERI. – Hej! Jag ringer från Vikingfilm och söker Lena Maria Gårdenäs.
– De' e' jag.
– Kan du komma till Europafilm och göra ett bildprov?
Visst kunde jag det. Det var bara ett stenkast från vårt hem och det är vanligt att företag vill ha röst - och bildprov inför sina uppdrag.
Väl där, gav producenten Bo Jonsson mig en textlapp och bad mig titta i kameran och säga: ”Jag är så orolig, för min fästman ska in i lumpen. Han har ju såna problem med sina öron”.
Efter bara någon dag hörde de av sig.
Rollen som journalisten Bea i Repmånad var tänkt som en liten biroll. Men den kom att växa. Filmmanuset fick skrivas om och jag fick vara med och ”spåna” med Lasse Åberg, Janne ”Loffe” Carlsson och de andra grabbarna.  Rollbesättningen var späckad med härligt udda profiler. Och i Lasse Åberg fann jag min tvillingsjäl, vad gäller humorn.
Första scenen för mig, den med vitt vin och räkor, filmades i en evakueringslägenhet på Södermalm klockan 07:00 på morgonen.
Vi började känna av det fisljumna vinet och blev fnissiga. I scenen där Stig Helmer berättar om sina telefoner höll jag på att bryta ihop. Slängde ur mig:
”Har du ingen Kobra?” Sen kom skrattet.
Under filmningarna fick jag uppleva ”lumpen” på lite närmare håll. Jag var på manöver i Rimboskogarna och åt ur snusklåda med killarna. Trivdes gott som enda tjej bland gubbar och grabbar.
Men varför gallskriker befälen sig hesa på soldaterna? De spann som katten när de pratade med mig. Kvinnomakt?
Dagarna avslutades med att kolla tagningarna. Då fick inte jag vara med. Jag var mycket nyfiken på att se hur jag skött mig. Förklaringen var att de var rädda för att jag skulle ta intryck av filmningarna och ändra på mig.
Det finns inte heller en endaste set-bild på mig. Set-bilder är foton från inspelningen som används bland annat för marknadsföring.
När filmen var färdiginspelad testades Repmånad på olika grupper. Vi for runt i den längsta limousine jag sett. Man kände sig lite som Joakim von Anka. Roligast var visningen för militärerna i Uppsala. De vred sig av skratt och det doftade succé. På en annan visning skrattade pensionärerna lika hjärtligt, fast åt helt andra saker.
Premiären ägde rum den 22 februari 1979 på biograf Rigoletto i Stockholm. Jag hade fjärilar i magen bland alla fotografer och journalister från dags- och kvällspress. Monika Dominique, Lottie Ejebrant, till och med statisterna i filmen poserade, fotograferades och intervjuades. Om mig, som hade den kvinnliga huvudrollen, brydde sig ingen. Besviken satte jag mig i biosalongen. Vad hade jag gjort för fel? Kände mig tom inuti… tårarna var nära.
När ljuset tändes upp i salongen höll jag på att bli nertrampad. Plötsligt hände allt. Allt intresse fokuserades plötsligt på mig. Kamerablixtarna smattrade - journalisterna trängdes.
Själv stod jag stum… och i chocktillstånd!
För lite kan lätt bli för mycket… lagom är nog bäst!
Detta hände för 35 år sedan och än idag visas Repmånad nästan varje vecka på någon Tv-kanal.

Det här är Lena Maria Gårdenäs

Lena Maria Gårdenäs berättar om sitt långa artistliv och sin "knäppa  familj"  varannan vecka i Lokaltidningen.
Hon gillar att bjuda på sig  själv, och menar  att man inte ska ta sig själv för på stort allvar.

Publicerad 07 November 2014 14:40