Peters spalt

Peters spalt

Annorlunda konstrunda

INTE SÅ KONSTIGT. Efter ett besök på Skandinaviens finaste konstmuseum Louisiana i Humlebaek är det kanske inte så konstigt att temat för veckans spalt handlar om konst och konstupplevelser.
Tankarna väcktes alltså av Hilma af Klint, en världsberömd konstnär som inte är särskilt känd här i sitt hemland. Hennes konst är på turné och har visats både på Moderna museet i Stockholm, i Berlin, på konstbiennalen i Venedig och i Malaga. Många har sett den och förundrats över hennes oefterhärmliga bildspråk. Hilma af Klint dog för 70 år sedan och skrev i sitt testamente att inget av hennes verk fick visas förrän tidigast 20 år efter hennes död. Bara det! Fram till den 6 juli har du chansen att se utställningen. Gör det. På köpet får du en alldels speciell upplevelse i utställningen ”Arabien nu” på danska ”Det Arabiske nu”, om arabvärldens arkitektur, kultur och identitet. Den borde alla se. Arabisk kultur är underskattad på våra breddgrader.

Möttes av skepsis

Anledningen till att Hilma af Klint inte ville att hennes konst skulle visas var att hon inte trodde att någon samtida levande varelse skulle förstå hennes bildspråk. Nu 70 år efter sin död tar hennes konst världen med storm. Hennes abstrakta konst hade förmodligen mötts av samtidens kritiker med samma skepsis som impressionisterna gjorde i dåtidens England.

HILMA AF KLINT är konstnären som för dagen. Hon röner enormt intresse var hon än visas, trots att hon varit död i 70 år. FOTO: Peter Enckell

HILMA AF KLINT är konstnären som för dagen. Hon röner enormt intresse var hon än visas, trots att hon varit död i 70 år. FOTO: Peter Enckell

Dags för vår egen konstrunda

Under påsken avlöste konstrundorna varandra här i södra Sverige och nästa vecka inleds Blekinges egen konstrunda som väl är att de starkaste försommartecknen på vår breddgrad. Premiärvisning av samtliga konstnärers verk blir det som vanligt på Kulturcentrum i Ronneby och en spännande utställning med unga blekingar visas dessutom i Eriksbergs nyöppnade konsthallslada.

Runda i naturen

Min egen konstrunda under påsken gick däremot mitt i ett konstlandskap. Jag har tidigare skrivit om mitt paradis på jorden som ligger i skogarna i södra Småland. Här väcks tankar till liv som egentligen bara starka naturupplevelser förmår. En av vandringarna gick till Vinterbo som nyligen blev naturreservat. Har man varit där förstår man varför. När familjen låg utsträckt i reservatet bland vitsippor, gullvivor och blåsippor med en värmande vårsol kändes livet inte särskilt komplicerat. Hela omgivningen var som en tavla målad av Monet.

Tiden står stilla, eller?

Hussamlingen i byn skvallrar om att det trots att landskapet knappas förändrats något under de 30 år som jag vandrat där händer en hel del. Familjen Lennartsson bygger och utvecklar gården till ett modernt jordbruk med kreatur, hästar verkstäder och de driver även ett litet åkeri som fått namn av byn. Vägskyltar skvallrar om att funktion är viktigare än form. De gamla övermålade skyltarna avslöjar att de en gång flyttats sedan en väg dragits om. Kilometerangivelserna är helt enkelt övermålade och ersatta med nya siffror. Dessa gamla vägskyltar är gjorda i en skyltverkstad någonstans, kanske till och med en fabrik. En påminnelse om industrialiseringens framfart. Men här finns också nya skyltar, nåja de gjordes runt 2005, som är handgjorda. En tysk invandrare har bosatt sig i skogsmarken och öppnat en ateljé där han gör bland annat vägskyltar i trä. Anskrämliga säger min svärmor, häftiga säger jag. De är camp redan när de kommit på plats och tanken att de väckt uppståndelsehor ursprungsbefolkningen säger en del om hur vi människor betraktar nymodigheter. Som när en samlad kritikerkår mötte impressionisterna och den abstrakta konstens intåg på marknaden. Detta visste säkert Hilma af Klint när hon skrev sitt testamente.

Firar du idag?

Idag är det Valborgsmässoafton och vi firar ogenerat en hednisk högtid i flera länder runt Östersjön. Eldarna som tänds, och det oväsen som enligt traditionen bör föras, är för att skrämma bort häxor och oskadliggöra eventuellt spökeri. När vi går till majbrasorna - som de allmänt kallas - är det för att höra tal till våren, lyssna på körsång och umgås med släkt och vänner.
Valborgsmässoafton är också en festdag och har varit så sedan urminnes tider, men har förstärkts sedan 1 maj blev röd dag i almanackan. Den 1 maj är demokratins ”nationaldag” och kanske är det just denna dag som demokratirörelsen bör tala mer om den europeiska gemenskapen än om något annat. Det är ju trots allt snart val till detta för oss alla så viktiga parlament.
Är det något som förenar oss européer så är det väl konsten. Inte konstigt då att den fick stå i centrum denna valborgsmässoafton som råkar sammanfalla med vår utgivningsdag.
PEN

Publicerad 30 April 2014 07:00