Peters spalt

Peters spalt

Ärlighet varar längst

Peters spalt i digital form

Av
Peter Enckell

OLYMPIAD SOM INSPIRERAR. Nu har de olympiska vinterspelen startat och det finns anledning att fundera över begreppet ärlighet. Jag minns hur besvikna många svenskar blev när den tyske spanjoren Johann Mühlegg befanns vara en fuskare i OS i Salt Lake City för tolv år sedan. Klarar vi oss undan sådana händelser i år?
Nu är kanske inte dopingen det som oroar mest. OS arrangeras i en rysk semesterort som är en av få i Ryssland som är garanterat snöfria året om. En bedrift av arrangörerna och av Olympiska kommittén att tillåta detta. Så har det också kostat. Man räknar med att årets vinter-OS kostar mer än samtliga tidigare 22 vinterolympiader tillsammans. Oerhört djärvt, men så drivs landet Ryssland också av en idrottstokig diktator, understödd av ett 30-tal oligarker som bestämmer det mesta i landet.

Oroväckande om Sotji

Nu har det framkommit en hel del uppgifter om miljöproblem, obetalda löner, urinvånare som blivit illa behandlade med mera.
Sotji är dock en stad som förvandlats från en sömnig inhemsk semesterort vid Svarta havet till en internationell mötesplats för världens jetsetare och idrottsintresserade. Så är tanken. Från och med i höst ska exempelvis en av deltävlingarna i Formel 1 gå just där och när fotbolls VM arrangeras 2018 i Ryssland, är Sotji en av de städer där matcher ska spelas. I mina öron låter fotbollsmatcher som något vettigare än snö- och iskrävande vintersporter, men det kommer säkert att bli ett väl genomfört arrangemang. Att den ryska befolkningen - och i synnerhet de som bor och lever i kransländerna - har en annan åsikt, får vi hoppas inte ger allvarliga konsekvenser. Kaukasusbergen är bedårande vackra och kan nog bli ett framtida utflyktsmål för vintersportande turister.
Viktigast av allt är att de som tävlar gör det med rena kroppar så vi slipper upplevelser som den i Salt Lake City. Nu har Mühlegg inga medaljer kvar, utan har fått lämna ifrån sig alla och lever kvar med evig skam. Ärlighet måste vara längst, särskilt i sportens värld. Hur det är med ärligheten i Kreml och andra ryska parlament har jag självklart ingen aning om.

FARFARS MAMMA Nadine f. Voigt var gift en gång innan hon träffade farfars far Oskar. Den förste mannen sköts dock ihjäl av bolsjevikerna. Porträttet är målat i Ryssland.

FARFARS MAMMA Nadine f. Voigt var gift en gång innan hon träffade farfars far Oskar. Den förste mannen sköts dock ihjäl av bolsjevikerna. Porträttet är målat i Ryssland.

Ryssland och omvärlden

Ryssland har ett ambivalent förhållande till omvärlden och man måste nog vara rysskännare för att förstå alla turer. Jag har själv många släktingar med ryskt ursprung och min uppväxt är kantad av historier om hur många av dessa deltagit i krig och politik. Så här med distans till dessa personer och händelser är det mest som att ha läst en spännande bok. Att se det som verklighet känns svårt och att påstå att ärlighet varat längst i den ryska historien vore att ta till en lättare överdrift. Men å andra sidan var det inte kanske inte värre där än på andra håll.

Informationsflöden

Visselblåsaren Edward Snowden och superläckaren Julian Assange är två personer som satt tummen i ögat en på en mängd konstigheter som säkert de flesta tolkar som ytterst oärliga och i allra högsta grad omoraliska. Deras insatser har sin grund i det alltmer digitaliserade samhället där all information, inklusive denna spalt, kan göras tillgänglig för de flesta. För många spelar det ingen roll, och för den som är ärlig och inte har något ont uppsåt kanske det inte finns så mycket att oroa sig över. Men bara vetskapen att vem som helst skulle kunna ta reda på i stort vad som helst om mig som person, är lite skrämmande.

Inget att frukta

Det är i detta sammanhang som jag gärna skulle vilja hänvisa till denna spalts rubrik. När informationsflödet blir ohejdat och all information transparent, ska det nog mycket till att en obetydlig person med rent samvete har något att frukta.
De olympiska spelen är igång och världens idrottsblickar riktas mot landet. Att man gör allt för att visa upp en snygg fasad är ingen raketvetenskap. Rapporteringen därifrån lär ske både i vanliga medier och genom privatpersoner över sociala medier.

Skidglädje

Vi gläds självfallet med våra stora hjältar Charlotte Kalla och Marcus Hellner som båda i skrivande stund bärgat var sin silvermedalj. Därmed är dessa olympiska spel åtminstone temporärt lyckosamma.

Mitt eget OS-minne

Så här i olympiatider måste jag också delge min enda ”jag känner Lassie”-historia som rör ett OS. Året var 1976 och Ingemar Stenmark och hans idrottskompisar skulle till Innsbruck för att tävla. Jag hade fått nytt jobb på klädföretaget Skiyot i Stockholm och fick bland annat vara med och klä upp landslaget i ”våra” jackor och täckbyxor. Under inmarschen vid invigningen kände jag en enorm stolthet över att se Prins Bertil och alla andra i truppen i de vackra gula kläderna med blåa stjärninslag. Det var nästan som att jag var med själv. Några år senare provade jag backen i Axamer Lizum där Stenmark grenslade och fick förståelse för hans insats. Nu hoppas jag att de svenska åkarna klarar sig bättre och att Sverige tar minst fem medaljer.

Publicerad 12 February 2014 07:00