Quo vadis, Lund?

INSÄNT/LUND. I Lunds spårvagnsdebatt är det två frågor som aldrig har besvarats. För det första, när kommer ESS  att kunna byggas? Tillräckligt med pengar finns i nuvarande läge helt enkelt inte. För det andra, vad kommer en spårväg på 4,5 kilometer från Lund C till ESS att kosta vårt svenska samhälle? En, två eller tre miljarder brutto, med alla tillkommande kringkostnader inräknade?
Två centrala frågor som borde ge upphov till en ordentlig debatt i fullmäktige. Men det är klart, även tystnaden talar!
Den skenfäktning (ursäkta ordvalet) som i stället har uppstått har riktat in sig på  andra saker. Den omfattar ett brett spektrum, från hjärtefrågor som Clemenstorget till märkliga påståenden att spårvagn är sexigt och gillas av den akademiska medelklassen. Och med enstaka stötar under bältet, som att spårvägsmotståndare bara är en samling gamla gubb- och gumstruttar som är emot alla förändringar.
Men Lund skulle inte vara Lund om utvecklingen inte också hade ett spexinslag. Det nya politiska partiet mot spårvägsbygget har tagit namnet FNL, ”FörNyaLund”. Föga anade Vietnams kommunistiska ”Front National de Libération” FNL att den i tidens fullbordan skulle få en namne i Lund som vill befria oss från – spårvagnar!
Nu har ett medborgarförslag om folkomröstning röstats ner av fullmäktige. Inte helt oväntat, om jag så får säga. Lagt kort ligger, oavsett spelmetoden. Dessutom, folkomröstningar är förstås demokratiska, men också jättefarliga.
Så vart går du nu, min kära gamla stad? Bör inte slutstationen ESS först vara säkerställd? Tid och pengar läggs ner på att planera en spårväg till en åker med några stolpar i marken.  Hur många miljoner har allt utredande redan kostat? Och inte är det väl för mycket begärt att vilja veta hela den verkliga slutkostnaden för spårvägen?  Lagt spår ligger, och går inte att ändra. 
I slutändan blir det ändå alltid frågan om pengarna.
Herman Erik Gumaelius 

Publicerad 07 February 2014 09:04