Malmö och det dåliga ryktet

Av
Markus Celander

Malmö utgörs till största delen av utspridda gula eller röda tegelbyggnader och miljonprogrammets betongkaserner. Mellan dessa löper mycket breda och tröstlöst långa gator som – nästan alltid – angrips av stormvindar: och likt en förbannelse rör det sig nästan alltid om motvind.

Numera förknippas staden i resten av Sverige, ja, i resten av världen, med antisemitism, vilken sägs emanera ur en symbios mellan växande radikal islamism, en högljudd occidentalistisk vänsterradikal övre medelklass, och en dubiös kommunpamp. Konsekvensen är en flyende judisk befolkningsspillra.

Malmö, i VideoDirekts och Möllerfilms senaste film, "Dom ville bli Newshunter", är inte den stad som på Malmö stads hemsida framstår som en kulinarisk gryta av mångfald, kompetens och framtidstro.
I stället är det en grå, rå, intolerant, osäker, fuktig, ångestfylld plats, lika tröstlös som många av dess långa gator: Nobelvägen, Lantmannagatan, Lönngatan … en stad i total avsaknad av hopp och harmoni.

Vad som exponeras i denna och tidigare nollbudgetproduktioner av filmteamet är en stad i förfall, misär, social stratifiering, etnisk och ekonomisk segregation, perversioner, alkoholism, våld, narkotika, suddiga tatueringar, kass pizza och den påträngande odören av fimpar och eftersatt armhåla.

Ändå kommer jag på mig själv med att flina åt dessa Malmöskildringar. De bygger på ett estetiskt intresse och en glimten-i-ögat dräpande ironi. Kanske gillar filmarna det genuint fula i Malmö - oavsett vilket blir varje scen en pricksäker skildring av en dysfunktionell miljö.

Malmö är ingen storstad, men jag menar att den har storstadens alla nackdelar – dock ingen av dess fördelar.

Fotnot. På torsdag den 4 mars klockan 19 är det premiärvisning av VideoDirekts och Möllerfilms senaste film, "Dom ville bli Newshunter", på Krets på Kristianstadsgatan.

null

Publicerad 04 March 2010 00:00