En enig tingsrätt finner det bevisat att Peter Madsen planerat och genomfört mordet på Kim Wall. Bland annat väger domstolen in det faktum att hans dator innehållit filmer där kvinnor torteras och att Madsen tog med sig en såg och remmar ombord på ubåten som kan kopplas till brottet.
Madsen själv har hela tiden nekat till mord och hävdar att den svenska journalisten dog av en kolmonoxidförgiftning – hans tredje förklaring under utredningens gång. Domstolen konstaterar dock att Madsen inte är trovärdig och att skadorna på Kim Walls kropp inte stämmer överens med påståendet om en förgiftning.
Mordet anses även ha haft ett sexuellt motiv och därför döms Madsen även för "sexualbrott under särskilt försvårande omständigheter".
– Det är ovanligt att man får livstid för ett enda mord, men jag tror att det varit avgörande för rätten att det var planerat och förekom sexuella handlingar, säger åklagaren Jakob Buch-Jepsen.
Vidare finner domstolen det bevisat att Peter Madsen gjort sig skyldig till brott mot griftefriden eftersom han styckat kroppen och dumpat kvarlevorna i havet – en gärning som han erkänner. Enligt domstolen styckade Madsen kroppen och sänkte delarna i vattnet med hjälp av metalltyngder för att dölja mordet.
När domen lästes upp i rättssalen ska den tilltalade ha blivit röd i ansiktet och tittat ner i bordet.
Under rättegången har flera experter ifrågasatt huruvida Madsen kan dömas för mord. Rättsläkaren har inte kunnat fastställa dödsorsaken med hundra procents säkerhet. Dessutom har de två ubåtsexperter som hörts i rättssalen kommit fram till olika slutsatser huruvida det är möjligt att Kim Wall dog av kolmonoxidförgiftning ombord på farkosten.
Men efter en samlad värdering finner alltså rätten det bevisat att Madsen mördat Kim Wall.
Den svenska journalisten följde med Madsen ombord på hans ubåt den 11 augusti ifjor för att göra ett reportage. Hon anmäldes försvunnen och dagen efter greps Peter Madsen.
Domen kommer att överklagas. I väntan på prövning i högre instans får Peter Madsen sitta forsatt häktad.
