"Jag personligen hade hoppats på mycket mer"

PYEONGCHANG/TOMELILLA.

Johannes Andersson, uppvuxen i Nedraby, har avslutat sitt äventyr i Sydkorea och Paralympics. Han har tävlat som guide åt den synskadade skidåkaren Zebastian Modin som reser hem med den svenska delegationens enda medalj. Ett silver i sprint – men ett lopp som Johannes Andersson med kort varsel fick veta att han inte fick åka.

Paralympics slutade dramatiskt för er del när Zebastian Modin under sista tävlingen i lördags åkte ur och tvingades att avbryta tävlingen. Berätta vad som hände.

–Vi ledde när Zebastian av någon konstig anledning svängde höger istället för vänster. Jag har ingen som helst vettig förklaring till varför detta hände för något liknande har aldrig hänt under de perfekta vindstilla förhållanden det var. Jag klarade mig helt oskadad men tycker så klart det var trist att utfallet blev vad det blev. Zebastian mår efter omständigheterna bra, det kunde vara betydligt värre, han klarade sig med endast lite skrapsår.

Ni hade ju hoppats på fler medaljer, vad är den bestående känslan nu när mästerskapet är över?

– Jag personligen hade hoppas på mycket mer. Jag fick åka mindre än planerat och jag har inte fått någon bra förklaring. Att vi skulle vara två guider och att dela på uppdraget i det långa loppet hade vi planerat men annars var det tänkt att jag skulle åka själv med Zebastian. Beslutet (Att Robin Bryntesson åkte som guide i stället för Johannes Andersson under sprinttävlingen reds. anm) togs på plats dagen innan tävlingarna helt enkelt och jag blev förstås väldigt besviken. Vi borde tagit medalj i samtliga tre längdskidlopp. Jag var själv inte med när det blev silver och därför har jag inte någon medalj. Jag kommer inte fortsätta fyra år till för att lyckas få en.

Betyder det att du kommer att sluta som guide efter detta mästerskap?

– Exakt hur det kommer se ut vill jag inte uttala mig om men den kraften jag har lagt ner till detta Paralympics gör att motivationen att satsa vidare till nästa om fyra år är avlägset. Framtiden är väldig osäker, jag har inte bestämt mig exakt vad jag kommer göra härnäst men har många olika projekt på gång.

Vad var din absoluta höjdpunkt under mästerskapet?

– Att åka stakintervaller i 20-gradig värme var något speciellt. Så speciellt att HM, som stod för vår klädkollektion, inte hade kläder för den typen av väder. Vi hade behövt en sommarkollektion med. Ett annat roligt minne var när jag, Robin och vår assisterande förbundskapten Fredrik sprang en sväng på en golfbana, där vi först möte ett gäng beväpnade koreanska soldater och sedan hade oväntat flyt att komma in som gäster till Deutche house där många av de tyska, schweizisk och österrikiska Paralympics trupperna höll till med bland annat presskonferens, partyställe, egen restaurang och café. Där fick vi en välbehövlig vätskepaus och bara njöt av allt som fanns där.

Publicerad 20 March 2018 00:00

Lokaltidningens nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna från Lokaltidningen