”Det är mest ?äldre herrar i den här branschen”. Det säger Catharina Lindell, 29 år, som driver Kävlinge Begravningsbyrå tillsammans med sin mamma. ?Foto: Anja Degerholm

”Det är mest ?äldre herrar i den här branschen”. Det säger Catharina Lindell, 29 år, som driver Kävlinge Begravningsbyrå tillsammans med sin mamma. ?Foto: Anja Degerholm

I en gravallvarlig bransch

Catharina Lindell: "Mitt yrke har gjort mig ödmjuk inför livet"

KÄVLINGE. ?Catharina Lindell trodde hon hade sin yrkeskarriär utstakad, det var lärare i bild och psykologi hon skulle bli. Men extraknäcket på familjens begravningsbyrå under studietiden förändrade de planerna.
– Nu känner jag att det här är mitt kall, säger Catharina Lindell som är tredje generationen på Kävlinge Begravningsbyrå.
Sedan fem år tillbaka driver hon byrån tillsammans med sin mamma Lena Lindell, som i sin tur tog över efter sin far 1996.

Med som barn
Det var när Catharina ryckte in som jourpersonal och hämtade avlidna som intresset för att trots allt ge sig in i begravningsbranschen väcktes till liv.
– Det var en märklig känsla att stå med en död människa. Och jag minns att jag tyckte det var väldigt fint, att det var en ära att få vara den sista som tar hand om personen.
Med en familj i branschen var döden inget nytt för Catharina. Under uppväxten var hon ibland med och förberedde inför visningar.
– Den första avlidna personen jag såg var ironiskt nog min egen morfar, som ju var begravningsentreprenör. Då var jag 11 år.
– Jag möter ofta vuxna människor som aldrig sett en död person och tycker det är lite otäckt. Vi har ingen naturlig kontakt med döden i dagens samhälle, det är något som är tabu och som det är mycket hysch-hysch kring.

Varför tror du att det är så?
– Vi lever i en individualistisk kultur där du ska vara ung, vacker och självförverkligande. Mycket fokus ligger i dag på det egna jaget, där släkt och familj kanske inte alltid får högsta prioritet.
– I Sverige har vi till exempel världsrekord i hur lång tid det tar mellan ett dödsfall och själva begravningen. Folk är så upptagna med att jobba, åka på semester och annat. Och det är kanske ett tecken på hur vi ser på åldrande och döden. Det finns inget rätt eller fel, det är bara så vårt samhälle ser ut.

Hur klarar man att inte bli för känslomässigt engagerad i sitt jobb?
– Jag tänker mycket på existentiella frågor, och det tror jag är bra i mitt yrke. Man måste våga känna med familjerna man möter, blir man avtrubbad så är det nog dags att byta bransch. Men det handlar om att ha en professionell distans och inse att det inte är min sorg.
– Man är rätt så mör efter en arbetsdag, just eftersom det är så stora känslor och frågor. Varje dag.

Tror du på ett liv efter döden?
– Ja, att det finns något i alla fall. Jag brukar prata med de avlidna som om de hörde mig. ”Nu måste jag vända på dig för att få på tröjan” och så. Det är någons pappa, vän eller morfar och det handlar om respekt för dem. Jag är en total främling som tar hand om deras anhörig.

Hur har ditt yrkesval påverkat dig som person?
– Det har gjort mig mer tacksam och ödmjuk inför livet. Jag är inte rädd för döden, men jag hoppas ändå att det dröjer många år.

Personligt

Namn: ?Catharina Lindell.
Ålder: ?29 år.
Bor: ?Lund.
Jobb: ?Begravnings­entreprenör.
Familj: ?Dottern Jasmin, 6 år.
På fritiden: ?"Kör jag motorcykel, det skingrar tankarna. Jag har en Yamaha XJ6, en svart såklart".
Favoritmusik: ?"Jag lyssnar gärna på mina föräldrars gamla rockskivor, som Rolling Stones, Creedence och Led Zeppelin".
Det bästa med mitt jobb: ?"Att jag går hem varje dag och känner att jag har gjort något meningsfullt".

Publicerad 22 December 2014 04:00