Winnie Andersen var på väg hem till Landskrona från jobbet som barnsjuksköterska på ett sjukhus i Köpenhamn när Tullverket stoppade henne för en rutinkontroll och ett alkotest vid Lernacken. Det var strax efter midnatt i slutet av maj i fjol som hon fick blåsa i ett handhållet sållningsinstrument som visade positivt, trots att hon inte hade druckit något. Hon ombads följa med till ett annat blåsinstrument där eventuell promillehalt skulle visas.

– De tog mina bilnycklar och körkort och fick följa med. Jag hade i princip bara kläderna jag hade på mig med mig, berättar hon.

Nästa utandningsprov kunde inte genomföras då man hade tekniska problem med mätinstrumentet. Enligt Winnies utsago försökte man i 45 minuter-1 timme innan man från Tullverkets sida beslutade att köra henne till Trelleborg där ett mätinstrument fanns.

– De körde mig i en av deras bilar och snabbt gick det, 140 kilometer i timmen. Det kändes väldigt angeläget att provet skulle tas, säger Winnie Andersen och berättar att hon försökte hålla sig lugn.

– Jag visste ju att jag inte hade druckit men jag hann tänka att "vad konstig kropp jag har som inte ha processat den enda öl jag drack för tre dagar sedan". Man börjar tvivla på sig själv.

Även i Trelleborg visade sig mätinstrumentet vara ur funktion, hela systemet verkade ligga nere.

Vid det laget hade klockan hunnit bli över två på natten när Winnie normalt sätt brukar vara hemma vid 01-01.30 när hon jobbar det aktuella passet hon hade gjort den kvällen.

– Jag fick inte ringa hem. Min pojkvän var utom sig av oro har jag förstått i efterhand. Jag behandlades verkligen som en skyldig.

När tiden rann i väg förde Winnie Andersen själv blodprov på tal och strax efter 02 beslutades det att hon skulle köras till sjukhuset i Malmö, närmare specifikt akutmottagningen på beroendecentrum. Där blev hon stucken åtta gånger – i armar, händer och fötter innan blodprovet blev klart.

Enligt Winnie Andersen ska hon, när hon i efterhand fått ta del av provsvaret, även testats för narkotika, något som inte ska ha framgått i Tullverkets rapporter. I handlingarna framkom det också att Winnie inte luktade alkohol och att hon inte visade tecken på att vara berusad.

Först före klockan 05 hade Winnie Andersen genomgått hela kontrollen och fick ringa sin pojkvän.

– Han hade läst på text-tv att det hade varit en trafikolycka utanför Landskrona där en lastbild var inblandad. Han trodde att jag låg under den, efter att ha kontaktat mitt jobb som inte heller visste var jag var.

Vad som kan ha föranlett att det första testet visade positivt finns det i nuläget inga svar på. En teori är att handsprit kan ha ställt till det.

Winnie Andersen vände sig efter händelsen till Tullverket där hon poängterar de brister hon anser sig ha blivit utsatt för. I ett 13 sidor långt svar ska hon ett halvår senare fått beskedet att myndigheten anser sig ha agerat fel på vissa punkter. Men Winnie Andersen vill ha upprättelse och henne ärende är skickat till JK, Justitiekanslern, som hon fått svar på och där hon ombeds att senast i slutet av februari återkomma med en skadeståndsanspråk med tillhörande motivering.

– Utan jurist eller advokat kommer det att bli svårt. Men jag ser det som en principsak. Eftersom systemet låg nere den natten betyder det att fler måste ha råkat ut för samma sak som jag eller att det kan hända igen.

Hon beskriver händelsen som en mardrömsnatt som hon helst vill glömma.

– Jag har hjärtklappning varenda gång jag åker över Öresundsbron nu. Jag har blivit stoppad kanske 4-5 gånger på ett år och jag är nervös varje gång. Tyvärr litar jag inte på deras uniformer längre efter sättet de behandlade mig på. Och mest konstigt av allt är att de lät mig köra hem även om blodprovet inte kom förrän fem dagar senare. Jag vill aldrig mer uppleva det här igen, säger Winnie Andersen.

Lars Bäckström är Tullverkets gränsskyddschef. Han menar att sållningsinstrumenten brukar vara tillförlitliga, men anser också att Winnie borde fått meddela sin pojkvän.